Denna bestämmelse introducerades för att underlätta den administrativa bördan för datainsamling. Idén var att försöka begränsa datainsamlingen för varje deltagare (närhelst det var möjligt), till den lilla kärnan av gemensamma output-indikatorer (dessa listas under 1.1 i bilagorna I och II i ESF+Förordningen). För de andra vanliga indikatorerna som beskrivs under punkt 1.2 (relaterade till deltagare med funktionshinder, utländska medborgare, utländsk bakgrund, hemlösa och på landsbygden), är insamling av data för alla deltagare (antingen via en undersökning eller från register) inte obligatoriska (förutom när egenskaper som täcks av dessa indikatorer används för att bedöma stödberättigande). I alla fall, så är det fortfarande önskvärt att data rapporteras på basis av dessa egenskaper. Detta kan uppnås genom att använda angivna uppskattningar, som kan baseras på existerande data (som tillgänglig statistik eller liknande data från tidigare studier) eller på data som samlats in från individer (partiell datainsamling). Dessutom, gäller det för de vanliga output-indikatorerna under punkt 1.1, som för de andra output-indikatorerna under punkt 1.2, att insamlandet av data för varje deltagare inte är nödvändigt om datan kan rapporteras vara baserad på målgruppen för operationen. Till exempel, om operationen exklusivt fokuseras på minoriteter, är det inte nödvändigt att samla in individuell data för motsvarande gemensamma output-indikator, då alla deltagare kommer att tillhöra en minoritet. I detta fall, kommer alla deltagare att bli rapporterade under denna indikator.
Answer